Igår gick jag förbi våran gamla lägenhet och fick världens ångest. Fasen vad jag saknar att bo där, nära till allt men ändå bodde vi precis vid parken så det kändes inte som att man bodde mitt i stan i alla fall. Och det var så sjukt fint, grönt över allt, hundar och människor som var ute och gick och folk som låg och solade sig i gräset.
Och så kom jag till Grünerløkka, älskade Grünerløkka! Det finns inget finare än Grünerløkka på våren och sommaren, allt liv och alla uteserveringar, det är utomlands.

Precis utanför våran gamla lägenhet.

Jag har verkligen kommit in i en period i mitt liv där jag inte vet vart jag ska. Jag vet inte vart jag vill bo eller hur jag vill bo. Jag vet inte vad jag vill jobba med när jag blir stor (missförstå mig rätt jag älskar mitt jobb men i framtiden vill jag utbilda mig) jag bara velar fram och tillbaka. Jag vill ha förändring men vet inte vad det är jag vill förändra.
Och alla dessa tankarna är skitjobbiga för jag kommer liksom ingenstans med dem, jag är bara fast på samma ställe oavsett. Jag har väl kommit i någon slags jag blev vuxen för fort kris antar jag och det löser väl sig så småning om men just precis nu är det jobbigt för jag har inga mål att jobba mot så livet liksom bara rullar på utan någon som helst mening (missförstå mig rätt igen, jag har världens bästa jobb, den bästa familjen och dem allra bästa vännerna så jag är absolut inte självmordsbenägen på något vis haha). Hade jag vetat att vi skulle skaffa något eget inom en snar framtid eller om vi ens visste vart vi vill bo så hade ju det löst några problem. Och så är ju de det där med pengar och tid. Jag blir galen, på riktigt!

Jag glömde helt av valet igår men idag när jag gick in på Aftonbladet så fick jag en chock . . Vilka i Sverige är det som röstar in Sverigedemokraterna i riksdagen?

Ni är dumma jävla bonnlurkar som inte har varit längre än utanför er jädra lilla håla, som knappt har sett en invandrare mer än på tv men ändå inte tycker att dem ska komma och "ta över landet". Det är skrämmande att det faktiskt är 6 % av Sveriges befolkning som faktiskt tänker så . . Dumma jävla idioter!


Sorry men mänskligheten skrämmer mig en smula!

Rädda barnen har en kampanj i morgon den 1 juli:

80 procent av världens barn utsätts för våld i hemmet. Att slå barn ses fortfarande på med överseende i många länder, särskilt om det görs i så kallat uppfostringssyfte. 1 juli kan alla uppmärksamma dessa barn och visa sitt stöd genom att bära något vitt.

Imorgon den 1 juli uppmanar vi alla att ta ställning FÖR barn och MOT våld genom att bära något vitt – en hatt, en tröja eller en vit ros i knapphålet. Eller kanske en hel kostym! Det handlar inte om att samla in pengar, utan om att visa sitt stöd för alla de barn som växer upp med våld och att vi tycker det är oacceptabelt. Alla barn, i hela världen, har rätt till en trygg uppväxt utan våld.

Med andra ord är det vita kläder som gäller i morgon (även om det inte är det mest praktiska på min mini. Och nej vi ger inte Ella godis men efter en sekund utan övervakning ser det ut så här haha)!

Jag har en almenacka som det står väldigt fina saker i varje dag. Igår stog det här:

"The amount spent on weapons every minute could feed 2000 malnourished children for a year. The price of one military tank could provide classrooms for 30 000 students. Imagine what the planet's overall state of health would be if money was spent on things worth living for . .
Instead of things worth dying for."

"Det belopp som spenderas på vapen varje minut kan ge mat till 2000 undernärda barn under ett år. Priset för en militär tank kan ge klassrum till 30 000 studenter. Tänk vad planetens allmänna hälsa skulle vara om pengarna användes på saker värt att leva för. . I stället för saker värda att dö för."

Tänk om alla kunde tänka så, vilken fin plats jorden hade varit att leva på!

Det är ganska kul det där ibland, hur lätt man kan ödsla onödig energi. Och som exempel så tar jag det här med mitt bloggande!

Innan läste jag en blogg, det är en tjej ifrån Borås som skriver den, jag känner henne inte men jag vet vem hon är och enda anledningen till att jag följde den var att hon skrev så korkade inlägg så att jag blev irriterad. Jag gick liksom in på bloggen för att se om det fanns något nytt helt onödigt inlägg att bli irriterad över, hur dumt låter det inte?
Det fanns liksom inte en enda gång jag gick in och kunde tänka oj, vad kul eller oj, vad bra, vilket bra tips osv.
Tillslut blev jag så arg av allt hon skev att jag en dag nästan kastade ner datorn ifrån balkongen för så jävla blåst kunde hon vara ibland med sina patetiska inlägg. Men det blev som något slags beroende.

Men så insåg jag att jag faktiskt hade två val. Antingen kunde jag gå in där varenda dag, bli irriterad, spotta ur mig massa fula ord på grund utav människans dumhet eller så kunde jag helt enkelt sluta gå in och läsa.
Jag valde givetvis val nummer två. Jag sa till mig själv att jag aldrig mer skulle gå in på bloggen och läsa för det var bara mig det gick utöver ingen annan (mer än att hon kanske klassades som världens blåstaste människa för alla andra läsare?).

Tänk vad idiotisk man kan vara och slösa massa onödig energi på sjukt dumma saker. Ja, ibland slås man verkligen av sin egen dumhet!