Okej Ella var inte så jobbig förra söndagen att jag gick och dog som man lätt kan tro när man ser noll antal inlägg denna veckan. Jag har där emot klantat mig rejält och absolut inte orkat sitta här (mer än att jobba och titta Big Brother).

I måndags säckade nämligen min jobb bil ihop först när jag körde av motorvägen och skulle in i en rondell= stog väldigt illa till, sedan säckade den ihop igen mitt på motorvägen men som tur var lyckades jag köra av på en avfart= stog väldigt illa till igen. Bärgningsbilen (som jag förövrigt fick ringa båda gångerna bilen dog) kunde inte se vad det var för fel på min bil så jag körde bilen till en verkstad som dagen efter ringde och sa att det stank bensin från min bil . . Min bil ska stinka diesel . . Jag har med andra ord tankat fel.

När han rabblade upp allt dem var tvugna att göra så dog jag en smula inombords, jag dog av lesamhet och besvikelse över mig själv, jag dog när jag fick höra vad det minst kommer att kosta och jag dog en smula till när jag fick höra vad det i värsta fall kan kosta att ordna allt det här . . Jag vet inte om försäkringen täcker detta men det är bara att hålla tummarna!


När jag hade lagt på luren så började jag storgråta vilket jag egentligen inte ville eftersom att jag var ensam med Ella, men jag kunde inte styra det där riktigt. Mens jag stog och grät så titta Ella på mig med en ledsen min och sa mamma uhuhuhuuuu (fejkgrät), klappade mig på kinden och gav mig en klem.

Faan världens bästa unge har jag! Och efter det så tänkte jag att även om det kanske blir en del jag får punga ut så är det bara pengar, det hade kunnat vara betydligt mycket värre. Jag hade kunnat krockat och blivit av med benet eller någon annan viktig kroppsdel men jag har oavsett livet mitt i behåll, vilket är det viktigaste!

Så det är bara att hoppas på det bästa samtidigt som man får vara beredd på det värsta!

Min lilla vägarbetare och jag ♥