Hade det varit lov så hade jag utan problem kunnat sälja Ella på finn.no idag. Fyyy fasiken för en dag. Idag har vi verkligen fått känna på hur det är att vara föräldrar till tio (har det känts som i alla fall) en skrikande unge som varken vet ut eller in.

Ella vaknade sju i morses och klockan åtta hade mitt tålamod redan tagit slut. Vad jag och Jonas än har gjort så har det varit fel och tillslut vet man själv lika lite ut eller in som Ella vet. Och så har hon varit så mammig att hade hon fått välja så skulle vi nog limmat fast varandra idag.
Det var med lättnad och glädje vi la Ella ikväll kan jag lova och just precis i detta ögonblick när jag ligger helt utslagen i soffan så snurrar inte ett enda barn till i mitt huvud. Aldrig mer en sån här dag käre gode gud!


Alltså missförstå mig rätt, jag tror att dem med barn förstår precis hur trött jag är i detta ögonblick men samtidigt som jag nästan började skriva den där annonsen så tycker jag precis lika synd om Ella som måste vara skit förbannad på sina tröga föräldrar som abslout inte fattar ett skit av vad hon vill göra, faaan så dumma vi är jag och Jonas. OCH så tänker jag på alla ensamstående föräldrar som tar sig igenom sånna hära dagar till kanske en, två, tre barn? All cred till er!

Ella var så snill, aldrig mer, okej?!


(Och så klart älskar jag henne precis lika mycket ändå, vad är en dålig dag mot 364 bra?!)