Det är ganska kul det där ibland, hur lätt man kan ödsla onödig energi. Och som exempel så tar jag det här med mitt bloggande!

Innan läste jag en blogg, det är en tjej ifrån Borås som skriver den, jag känner henne inte men jag vet vem hon är och enda anledningen till att jag följde den var att hon skrev så korkade inlägg så att jag blev irriterad. Jag gick liksom in på bloggen för att se om det fanns något nytt helt onödigt inlägg att bli irriterad över, hur dumt låter det inte?
Det fanns liksom inte en enda gång jag gick in och kunde tänka oj, vad kul eller oj, vad bra, vilket bra tips osv.
Tillslut blev jag så arg av allt hon skev att jag en dag nästan kastade ner datorn ifrån balkongen för så jävla blåst kunde hon vara ibland med sina patetiska inlägg. Men det blev som något slags beroende.

Men så insåg jag att jag faktiskt hade två val. Antingen kunde jag gå in där varenda dag, bli irriterad, spotta ur mig massa fula ord på grund utav människans dumhet eller så kunde jag helt enkelt sluta gå in och läsa.
Jag valde givetvis val nummer två. Jag sa till mig själv att jag aldrig mer skulle gå in på bloggen och läsa för det var bara mig det gick utöver ingen annan (mer än att hon kanske klassades som världens blåstaste människa för alla andra läsare?).

Tänk vad idiotisk man kan vara och slösa massa onödig energi på sjukt dumma saker. Ja, ibland slås man verkligen av sin egen dumhet!